personligt inlägg
Nu kommer ett mycket personligt inlägg här.
Nu i morse när jag ställde mig på vågen här hemma, kunde jag glatt konstatera att jag har gått ner ungifär 11 kg. Sedan i mars detta året! Jag skriver dock inte vad jag väger nu eller vad jag vägde då. Det är alldeles för personligt även om inte så jättemånga läser denna blogg!
För första gången i mitt tonårsliv känner jag mig nöjd, glad, lycklig med min kropp. Jag kan kolla mig själv i spegeln utan att få ångest.
När jag gick i 7an var jag smal, nästan för smal. Då tänkte jag inte på det, utan levde liksom bara. Trots att kompisarna tyckte att jag borde ha tajta tröjor mer, eftersom jag hade så platt mage.
Det var mellan 8an-9an, sommaren där som allt gick åt skogen. Jag satt inne iprincip en hel sommar, rörde på mig minimalt och åt väldigt onyttigt. Det resulterade att jag började gå upp. Dock vägde jag mig inte den sommaren, men jag ser på bilderna hur stor jag egentligen var. Till och med mina föräldrar reagerade ( har dom sagt nu i efterhand). När det blev vinter började jag träna, träna och träna. Tänkte på allt jag åt, räknade kalorier. Det var en vinterkväll då jag just varit och tränat. Jag tog tåget hem och var så hungrig så jag slukade 2 stora mackor och 2 stora skålar med yoghurt. Jag fick sådan ångest att jag direkt efter drog på mig en tjock vinterjacka och gick ut på en promenad för att förbränna det jag just ätit.
Hela vintern var iprincip likadan.
När våren kom tänkte jag ingenting på det, utan åt som vanligt. Tränade nästan aldrig.
När vintern-hösten 2010 kom så var det samma visa igen. Jag brydde mig helt enkelt inte, utan köpte onyttiga grejor ( godis,dricka osv) i princip varje dag. Det jag gjorde efter skolan var att vila, kolla på tv osv.
En kväll hade jag gjort chokladpudding ( ganska onyttigt) då min mamma sa: Det är ju vardag, så ska du verkligen äta det där då? Inget illa menat, utan alla föräldrar vill väl att man ska äta hyfsad mat på vardagarna och isåfall onyttiga grejor på helgerna.
Jag fick för första gången den vintern ångest och hällde? ut chokladpuddingen genom mitt fönster. ( udda, jag vet).
När jag var hos skolsköterskan nu i mars 2011 fick jag reda på att jag gått upp ungifär 12 kg på ett år och jag blev helt förskräckt. Hur kunde det hända?
Sedan dess har jag tänkt på vad jag ätit ( inte så överdrivet). Utan bara skippat godis, dricka mm.
Jag har inte tränat överdrivet, jag har varit lat och legat vid tvn och ändå har det gett resultat. Otroligt!
Jag kommer alltid vara den där typiska " mediumtjejen". Inte speciellt smal, men inte speciellt tjock heller. Jag kommer aldrig bli en smal modell med storlek XS. Jag har alltid haft breda axlar och varit ganska grov om man säger så haha. ( eller iaf de senaste 2 åren).
Jag mår bra nu, faktiskt bättre än vad jag gjort på länge. Jag vågar visa mig i tajtare tröjor och ha bikini nästan utan att skämmas.
Jag hade en vikt som jag ville nå. Mamma trodde att jag kunde nå den i juli ungefär och jag tvivlade starkt. Nu inser jag att jag kanske kommer kunna det. Om jag bara tror på att jag kan och fortsätter såhär.
Folk säger att jag blivit smalare och jag mår så jävla bra när jag hör det. Det höjer mitt självförtroende så otroligt mycket!
Jag vill tacka mamma och pappa, för att ni tror på mig i vått och torrt. För att ni förstår och ger mig goda råd!♥
Jag vill även tacka mina vänner för att ni har funnits för mig i hela mitt liv typ och stöttat mig i alla möjliga situationer. Alla era råd, hjälp och prat har hjälpt mig oerhört genom åren. Jag älskar er!!
Puss!
Nu i morse när jag ställde mig på vågen här hemma, kunde jag glatt konstatera att jag har gått ner ungifär 11 kg. Sedan i mars detta året! Jag skriver dock inte vad jag väger nu eller vad jag vägde då. Det är alldeles för personligt även om inte så jättemånga läser denna blogg!
För första gången i mitt tonårsliv känner jag mig nöjd, glad, lycklig med min kropp. Jag kan kolla mig själv i spegeln utan att få ångest.
När jag gick i 7an var jag smal, nästan för smal. Då tänkte jag inte på det, utan levde liksom bara. Trots att kompisarna tyckte att jag borde ha tajta tröjor mer, eftersom jag hade så platt mage.
Det var mellan 8an-9an, sommaren där som allt gick åt skogen. Jag satt inne iprincip en hel sommar, rörde på mig minimalt och åt väldigt onyttigt. Det resulterade att jag började gå upp. Dock vägde jag mig inte den sommaren, men jag ser på bilderna hur stor jag egentligen var. Till och med mina föräldrar reagerade ( har dom sagt nu i efterhand). När det blev vinter började jag träna, träna och träna. Tänkte på allt jag åt, räknade kalorier. Det var en vinterkväll då jag just varit och tränat. Jag tog tåget hem och var så hungrig så jag slukade 2 stora mackor och 2 stora skålar med yoghurt. Jag fick sådan ångest att jag direkt efter drog på mig en tjock vinterjacka och gick ut på en promenad för att förbränna det jag just ätit.
Hela vintern var iprincip likadan.
När våren kom tänkte jag ingenting på det, utan åt som vanligt. Tränade nästan aldrig.
När vintern-hösten 2010 kom så var det samma visa igen. Jag brydde mig helt enkelt inte, utan köpte onyttiga grejor ( godis,dricka osv) i princip varje dag. Det jag gjorde efter skolan var att vila, kolla på tv osv.
En kväll hade jag gjort chokladpudding ( ganska onyttigt) då min mamma sa: Det är ju vardag, så ska du verkligen äta det där då? Inget illa menat, utan alla föräldrar vill väl att man ska äta hyfsad mat på vardagarna och isåfall onyttiga grejor på helgerna.
Jag fick för första gången den vintern ångest och hällde? ut chokladpuddingen genom mitt fönster. ( udda, jag vet).
När jag var hos skolsköterskan nu i mars 2011 fick jag reda på att jag gått upp ungifär 12 kg på ett år och jag blev helt förskräckt. Hur kunde det hända?
Sedan dess har jag tänkt på vad jag ätit ( inte så överdrivet). Utan bara skippat godis, dricka mm.
Jag har inte tränat överdrivet, jag har varit lat och legat vid tvn och ändå har det gett resultat. Otroligt!
Jag kommer alltid vara den där typiska " mediumtjejen". Inte speciellt smal, men inte speciellt tjock heller. Jag kommer aldrig bli en smal modell med storlek XS. Jag har alltid haft breda axlar och varit ganska grov om man säger så haha. ( eller iaf de senaste 2 åren).
Jag mår bra nu, faktiskt bättre än vad jag gjort på länge. Jag vågar visa mig i tajtare tröjor och ha bikini nästan utan att skämmas.
Jag hade en vikt som jag ville nå. Mamma trodde att jag kunde nå den i juli ungefär och jag tvivlade starkt. Nu inser jag att jag kanske kommer kunna det. Om jag bara tror på att jag kan och fortsätter såhär.
Folk säger att jag blivit smalare och jag mår så jävla bra när jag hör det. Det höjer mitt självförtroende så otroligt mycket!
Jag vill tacka mamma och pappa, för att ni tror på mig i vått och torrt. För att ni förstår och ger mig goda råd!♥
Jag vill även tacka mina vänner för att ni har funnits för mig i hela mitt liv typ och stöttat mig i alla möjliga situationer. Alla era råd, hjälp och prat har hjälpt mig oerhört genom åren. Jag älskar er!!
Puss!
Kommentarer
Postat av: Rebecca
sv: åh, tack så otroligt mycket.
Postat av: Mamma
Jag tycker att du är så duktig Emelie! Är så stolt över dig ska du veta! Nu ska även jag försöka gå ned några kilo.Kram till dig och hoppas att du får en bra skolavslutning imorgon.
Postat av: emmi
- Visst? De är galet läckra alltså :D
Postat av: Anonym
Vi älskar dig precis som den du är! För vår skull behöber du inte ändra dig alls! Jag är glad att du trivs med dig själv :)
Postat av: Anonym
Vi älskar dig precis som den du är! För vår skull behöber du inte ändra dig alls! Jag är glad att du trivs med dig själv :)
Trackback
